Jag känner för att tillägna det här inlägget åt min kära pappa. Att inte veta och bara hoppas på det bästa skrämmer mig, men jag har ändå en strimma hopp om att detta kommer gå bra. Naiv -kanske, men jag klarar inte av att tänka på det värsta som han.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar